26 Januari - Surfan
Igår var det en terapi häst som på riktigt försökte mörda mig. Skulle lägga på henne täcket efter att vi hade varit och gått på skrittbandet. Sen när jag skulle rätta till det över rumpan fick hon något jävla tok ryck och jag han bara se hur hon ströck öronen bakåt och visade tänderna innan hon smackade in mig i väggen, jag höll imot med hela min styrka och lite till och hon tröck lika så, vred huvudet för att se henne och det syntes på hela hästen att hon var fast besluten att ha ihjäl mig. Hon tjöt rakt ut, har aldrig sett en häst så fast besluten att skada någon som hon var just då.
Jag vill bara tacka gudarna att jag är så stark som jag är, den sjukhus färd jag hade fått om hon fått ner mig mot marken eller träffat en spark var jag inte så sugen på.
Har aldrig, ALDRIG, i hela mitt liv varit så rädd för mitt eget liv, aldrig varit så förbannad på en häst och så fast besluten att kämpa som jag var i den stunden.
För övrig flyter dagarna på bra här om man bortser från en viss person som är 100 år äldre och beter sig som 14, snackar skit och grejar om oss i personalen för att vi glömde lägga på hennes häst ett täcke när hon kom in blöt. Dessutom har hästen tjock vinterpäls. Vi hanterar minst 50 hästar om dagen och hinner kanske inte komma ihåg allt alltid.
Idag tappade jag en häst som vart helt galen, dom bytte box på honom och han har ståt i samma box hela sitt liv. När jag kom och skulle släppa ut honom i hagen stod han och skakade i boxen. Sen när vi började gå så blev han rädd för allt och sen så började han springa i en ganska långsam galopp och eftersom det var isgata fanns det inte en chans för mig att hålla imot så jag sprang med. Sen när jag krasch landade i en traktor fick jag lov att släppa hästen och han sprang in i boxen bredvid sin gamla. Vilken jävla tur att han gjorde det annars hade han fan slagit ihjäl sig.
Nu ska vi åka till Netto.
Puss och kram
Jag vill bara tacka gudarna att jag är så stark som jag är, den sjukhus färd jag hade fått om hon fått ner mig mot marken eller träffat en spark var jag inte så sugen på.
Har aldrig, ALDRIG, i hela mitt liv varit så rädd för mitt eget liv, aldrig varit så förbannad på en häst och så fast besluten att kämpa som jag var i den stunden.
För övrig flyter dagarna på bra här om man bortser från en viss person som är 100 år äldre och beter sig som 14, snackar skit och grejar om oss i personalen för att vi glömde lägga på hennes häst ett täcke när hon kom in blöt. Dessutom har hästen tjock vinterpäls. Vi hanterar minst 50 hästar om dagen och hinner kanske inte komma ihåg allt alltid.
Idag tappade jag en häst som vart helt galen, dom bytte box på honom och han har ståt i samma box hela sitt liv. När jag kom och skulle släppa ut honom i hagen stod han och skakade i boxen. Sen när vi började gå så blev han rädd för allt och sen så började han springa i en ganska långsam galopp och eftersom det var isgata fanns det inte en chans för mig att hålla imot så jag sprang med. Sen när jag krasch landade i en traktor fick jag lov att släppa hästen och han sprang in i boxen bredvid sin gamla. Vilken jävla tur att han gjorde det annars hade han fan slagit ihjäl sig.
Nu ska vi åka till Netto.
Puss och kram
Kommentarer
Trackback
