Så här mot slutet av....

Jag svek dig, Du svek mig, Vi svek oss!!!
Jag älskade dig, Du älskade mig, Vi älskade oss!!!
 
Svurna fiender eller bittra vänner?
Starka känslor eller brustna hjärtan?
Känslor som dog eller fortfarande finns?
Jag har förlåtit dig.. Kan du förlåta mig?
 
Vi kanske aldrig blir det vi en gång var.
Jag saknar din humor, den passa så bra med min.
Jag har ett humör som inte kan liknas med många
Jag jobbar på det, jag försöker verkligen.
 
Förlåt, börja där!
Förlåt, vänner igen?
Förlåt, det behöver både du och jag!
 
Litar du på mig eller litar jag på dig?
Var vi bra eller var vi kass?
Vänner för alltid eller bara när det passar?
Helvetet tillsammans eller lämna varandra där?
 
Jag tror inte att jag vill att det ska bli du och jag igen.
Även om vi passade varandra nästan perfekt.
Kanske kommer jag sakna dig en livstid.
Antagligen har jag glömt bort allt om ett tag.
Antagligen har jag inte glömt något om en evighet.
 
Troligen kommer du aldrig läsa det här.
Gör du det så snälla tala om sanningen för mig
Ge mig ett svar för jag vill veta
Jag vill veta vad du och jag är.
 
<3
 

Vad hände?

Livet jag en gång levde, vad hände med det?
Sakerna jag en gång hade, vad hände med dom?
Känslorna jag en gång kände, vad hände med dom?
 

Det livet jag levde och faktiskt var lycklig i, det finns inte längre kvar. 
Kunde jag inte inse min lycka när jag hade den?
Jag saknar mitt liv och allt jag hade i det.
Alla lyckliga minnen, alla dumma saker jag gjorde.
 
Mina djur, alla mina kärlekar och alla mina älskade
Dom är nu utspridda på olika ställen och jag känner inte längre någon trygghet i mitt liv.
 

Någonstans i min själ har ett djupt hål grävts ut.
Mitt hjärta känns tomt när jag inte längre har det jag en gång höll så kärt.
 
Jag saknar min mamma som nu bor så långt bort.
Jag saknar mina djur som bor så utspritt över Sverige.
Jag saknar mitt lila/svarta rum, där jag kunde vara mig själv.
Alla kompisar från Ransta som alltid gjorde allt för att göra min dag.
 
Nu måste jag blicka framåt och hoppas att jag kan skappa mig ett liv som är mitt.
Något som jag själv skapat och som ger mig glädje där jag är.
Ingen annan kan göra det för mig, bara jag.
 

Min vackra häst, min vackra katt
Jag saknar er alla
Jag vet att ni har det bra
Att ni faktiskt har det bäst
 

Det var allt jag hade att säga för denna gång. 
 
Mot en ljus framtid.
 
Puss och Kram

RSS 2.0