29 Oktober - Halloween

Idag ska vi fira Halloween, kommer bli helt underbart men vi kommer nog frysa ihjäl hela bunten. Våra dräckter är inte direkt varma och jag ska vara chafför.
Tur att man kan spåra utan alkohol i kroppen då.
Hoppas på en rolig kväll även om tankarna är lite tunga just nu.

Tänker på min älskade häst och allt som är bestämt nu, känns väldigt tungt att bära det i mitt hjärta. Älskar henne så mycket. Just för tillfället kan jag inte riktigt sluta gråta.
Vart du än hamnar får du det bra det vet jag <3


Älskar dig min fina snutta
Tänker på dig varje dag
Hoppas du får det bra <3


25 Oktober - Saknad

Ibland har jag svårt att tro allt som händer. Är sjukt besviken på mig själv. Är hemma hos mamma just nu och myser i soffan. Ska hämta mormor och morfar i morgon från Stockholm-Skavstas flygplats, dom kommer från en semester i Tyskland. Tänk om jag kunde vara lika avslappnad och slö som min katt, föddes till fel sort tror jag. Är nog katt man skulle ha varit, sova, utforska, äta och bli älskad. Låter toppen enligt mig. Sen är man inte lika menlös som en hund, mer självständig. Tror jag skulle vara som Kirre om jag var en katt. Fan va underbar jag skulle vara. Kollar på värsta pojkväns akademin och blir inte riktigt klok på vilka människor det finns, är vi verkligen omgiva av sådana puckon som dom? Finns det verkligen så korkade jävla människor? Blir mörk rädd. När man tittar på sånt här vill man fan inte ha någon pojkvän heller. Nej nu ska jag klappa på min söta katt ich somna lite snyggt ;) Godnatt och sov gott hela världen

21 Oktober - Äventyr

Igår var jag med Linda på jobbet och jag fick rida en helt underbar islänning som heter Ugla. Får egentligen inte rida än på ett tag (om jag skulle åka av, 5 veckor har inte riktigt gått än) men Linda skulle skritta ut på en av dom nya hästarna på jobbet och Gittan frågade om jag också ville ha en häst.
Kunde inte tacka nej och eftersom vi bara skulle skritta så sa jag ja.
Ugla är 22 år och världens snällaste, mjuk och fin i munnen och bara jätte snäll.
Ugla är blacken som står upp bakom skimmeln.
Bor nu hemma hos Linda och David i Borlänge, letar jobb och eget boende. Hoppas kunna bo kvar i dalarna eftersom det är här jag är född.
Det börjar även närma sig operation nu också, dom planerar och jag kommer antagligen snart bli kallad för att möta kirurgen.
Känner mig så fruktansvärt nervös!
När jag skrev på kontraktet för typ 4 år sedan kändes det inte riktigt som ett problem, men nu 4 år senare känns det fruktänsvärt nervöst, kan nästan känna smärtan i mina käkar.
Drömmer konstiga drömmar när jag sover i lägenheten, försvinner säkert om ett tag, måste bara vänja mig vid att sova vid en balkong och ett stort fönster.
Nu ska ajg vänta på Linda som slutar klockan 4 sen ska vi orna en mys fredag
Puss och Kram

6 Oktober - Hemma

Nu är jag alltså hemma i Sverige på riktigt igen. Blandade känslor är det för att åter igen vara hemma. Har saknat mitt rum som är personligt och fullt med mina saker och minnen.

Mina månader i Tyskland kommer vara något jag minns för livet. Obere Muhle satt djupare spår i mig än vad jag någonsin skulle kunna tro. Så många som jag har svikit nu genom att lämna allt som jag gjorde.
Tiden som jag aldrig kommer få tillbaka känner jag att jag har spenderat väl iaf. 7 månader av mitt liv har varit dom roligaste och jobbigaste i hela mitt liv.
Ibland i svaga ögonblick vill jag tillbaka till det underbara jag hade där men då gör allt det dåliga sig påmint och jag vill inte längre tillbaka.

Kommer för alltid minnas mina vänner (Dom som inte finns i Sverige):
Vroni - Patrick Lam´s hästskötare och jordens underbaraste människa. Hon har lyft upp mig och hjälpt mig genom svåra stunder. Hon stod mig närmast och vi hade så fruktansvärt roligt tillsammans. Turarna vi haft till Therme eller ut på puben, alla skratt och missförstånd. Tuff, liten och alltid lika snygg och stilren.

Sofie
- Stalltjejen som hjälpte alla som frågade snällt. Min skyddsling som jag försvarade genom allt. Alla stunder vi har skrattat hysteriskt och alla den tyska som hon lärt mig. Alla sena kvällar vi har hittat på skit tillsammans och skrattat åt allt och inget. Den blyga lilla flickan som knappt vågade prata med mig den första månaden jag var i stallet.

Patrick - OS stjärna i hoppning, en helt fantastisk, jordnära människa som bryr sig om alla. Humor kunde man alltid räkna med när Patrick fanns i krokarna. Fina hästar med underbara personligheter. Red hans unghäst Renminton "Rainer".

Jannis - 17 årig bråkstake men med ett stort hjärta. Kommer för alltid minnas Jannis och hans speciella sätt att alltid få mig glad. "Super girls dont cry". Kommer alltid minnas allt vi hittade på och alla gånger vi hade så jävla roligt. Gången han kom upp på mitt rum efter klockan 7 på kvällen och frågade efter ett täcke till hans egen häst, då trodde jag att jag skulle dö.

Svenja - Pantertanten med en helt underbar hästshop. Hennes tre hästar och hon har satt djupa minnen i mig som jag kommer komma ihåg väldigt länge. Alla gånger du ställde upp för mig och skjutsade mig dit jag behövde eller lät mig sitta hos din häst och gråta. Alla fina presenter och underbara pratstunder.

Kommer sakna allt som jag så länge stannade hos.


RSS 2.0