Så här mot slutet av....
Vad hände?
Det livet jag levde och faktiskt var lycklig i, det finns inte längre kvar.
Någonstans i min själ har ett djupt hål grävts ut.
Min vackra häst, min vackra katt
Det var allt jag hade att säga för denna gång.
Igen!?!
Yeah I stopped using my head, using my head, let it all go, ooh
Got you stuck on my body, on my body, like a tattoo
And now I'm feeling stupid, feeling stupid, crawling back to you
Kaos
Hum
Känslor för en person som jag trodde hade dött sen länge, har åter igen tagit liv. Jag vill inte längre känna kärlek för den bron har jag bränt ner, stampat på, svurit över och gjort illa.
Om hans hjärta nu skulle kunna förlåta mig det vet jag inte.
Trött på mig själv och den jag varit, hur kunde jag inte se det då?
7 Augusti 2012 - Ragga
Sitter här och funderar lite, mindes helt plötsligt en massa roliga raggnings repliker jag hört runt omkring mig, några har det blivit genom åren.
6 Augusti - Livet leker
5 Augusti - Saknad
Livet är inte alltid till för att vara lätt, på något vis ska jag klara mig igenom mörkret. När allt försöker smyga sig på samtidigt försvinner allt ljus bara mer och mer.
Jag önskar bara att alla kunde förstå att jag inte vill prata om det, jag vill inte släppa ut något av det som finns där inne. Jag må vara surskallig och dumdristig men ingen kommer förstå.
24 Februari - slut?
Jag fattar inte när detta hände och vad jag gjorde!?
Vi som var rätt har plötsligt blivit fel
Jag kommer alltid älska dig även om du inte längre älskar mig!!
Om en vecka flyttar jag till Hudiksvall och börjar mitt nya liv som mjölkbonde. Känns helt underbart att det ska bli av och alla celler i min kropp hoppar av lycka.
Ska i början bo med Ella och hennes lilla Dexter, trångt men det får fungera tills jag har en egen lägenhet!
Operationen gick super bra och ajg har nu den perfekta tandraden. Svullnaden har nästan lagt sig förutom mina underbart charmiga "mormors kinder". Jag har fått en överläpp som jag inte riktigt vet hur jag ska kontrollera, men va fan det lär jag mig snart.
Nästa vecka ska jag plocka stygnen och då kan ajg nästan börja leva som vanligt igen.
Det har ju inte läkt ihop helt och hållet så jag kommer ju inte få lyfta tungt och anstränga mig för hårt i början.
Känns så underbart skönt att det äntligen är över, det är klart, jag kan inte ångra mig och fly för nu är det permanent och fan helt ärligt jag är snygg!
Tror mitt liv är påväg åt rätt håll nu även om det delar sig värre än en trädkrona med alla positiva saker.
Om det är meningen att det ska vara så kommer det bli, bara hålla i hatten och följa med vindeen när den blåser.
Börjar få tillbaka lite av min energi som jag förlorat efter operationen och igår städade ajg mitt rum så underbart fint att det har nog aldrig sett bättre dagar, återstår bara lite små plock, idag har jag vattnat mammas blommor och funderar på om det finns något mer jag kan göra så jag glömmer bort tiden och det negativa som har hänt.
Det är aldrig roligt att förlora något som jag så länge har lutat mig mot.
Du som så länge varit det trygga i mitt liv.
Jag älskar dig och kommer alltid älska dig
Du har gjort mig lycklig så många gånger
Det här är den enda gången du sårat mig och det går så djupt
I will always love you!
Nu ska vi ställa in siktet på allt det positiva då jag egentligen är sjukt lycklig. Imorgon kommer Matte hit och håller mig sällskap och det ska bli så sjukt underbart! Nu ska jag fortsätta att städa i mitt lilla underbara rum, tvätta det som behöver tvättas och packa det som behöver packas för att flytta till Hudik och Ella!
Puss och Kram
6 Februari - Break down
Rörigt i huvudet, egentligen borde jag inte blogga för jag kan nog inte få ett ord rätt egentligen. Ska ge det ett försök att göra ett iaf.
Lite smärta får man leva med här i livet för all smärta är inte så dålig. En del smärta påminner mig om något bra, något jag vill komma ihåg.
Helgen har gett mig lite smärta och varje gång den gör ont vill jag bara le och hoppa upp och ner.
Ja jag vet att det låter lite konstigt men ibland kan smärta vara något bra.
Som träningsvärk efter ett hårt träningspass på gymet.
Många tankar var det jag hade och tänkte försöka reda ut några här kanske.
Det närmar sig det stora datumet nu och jag blir mer och mer nervös för varje dag. Den 14 kommer jag aldrig vara den samma igen, även om jag kommer vara mig. Min personlighet kommer aldrig att förändras, trivs för bra med mig själv som inneboende. Allt annat kommer att förändras efter det datumet. Ett nytt liv med mitt gamla jag.
Phuo vad konstigt det känns att livet förändras så fort!
"Det är allt eller inget som dom brukar säga" - Anders Ivarsson
Just nu är det verkligen allt eller inget, operation, jobb, flytt och massor med mer som rör sig i mitt huvud och händer.
Jag kommer fylla i er vad som händer den 14 ju närmare vi kommer. Bilder kommer också att dyka upp och från den 10:e kommer nog den här bloggen bara handla om mig och min stora förändring.
Sen händer det något annat som jag knappt vågar prata om, hoppas på eller fundera över. Jag försöker reda ur vad det är som händer med det här och skulle uppskatta om det kom till ett slut och en lösning. Hoppas det blir något bra av det här :)
Puss och Kram
5 Februari - Nervös
You are an angel! <3
Börjar bli så grymt nervös för det som komma skall. Den 14 kommer närmare och närmare vilket gör mig orolig.
Jobbiga tankar när man är ensam och inte kan dela dom med någon. Tungt att bära på själv!
Vill inte ha sällskap för att jag behöver uppmärksamhet, ogillar bara tystnaden som sprider sig när ingen är här.
Livet kommer förändras om och om igen men nu är det för många stora förändringar för att jag ska orka detta ensam!
29 November - Jaha
När jag åkte till Tyskland i Januari trodde jag inte att tiden skulle gå såhär fort.
Nu sitter jag i Sverige och har nästan 8 månader av Tyskland i bagaget. Trodde inte att jag skulle fira jul hemma och nu sitter jag bara att väntar på att det ska bli julfirande.
Inte långt kvar till jul och jag har inte en enda julklapp fixad till någon alls. Känner inte ens paniken komma krypande öve ratt jag inte har några julklappar.
Tror att jag har tappat julgnistan en aning. Vid den här tiden har jag redan ahft julklapparna klara i ett halvår om allt skulle vara normalt.
Känner inte för att fira jul i år. Jag vill inte ha någon gran eller julpynt överallt.
Blir deprimerad av all juldekoration överallt.
Känner paniken när jag går in i en affär och ser allt som har med jul att göra.
Min julglädje är borta och jag kan inte hitta den någonstans.
Julen har förlorat sin charm. Julen har förlorat sin glädje.
Jag vill inte fira jul i år.
Jag vill gömma mig på mitt rum och kolla på en bra film eller i soffan med familjen och spela xbox med dom. Julmaten är nog det jag vill ha.
Allt annat kan vi skippa, glitter, tomteluvor, gran, kulor och KALLE ANKA!
Hatar Kalle Anka på julafton, det är det värsta med julen som finns överhuvudtaget, vill inte veta av det fjant som försegår i det programet. Spelas varje år med samma skit och tjat om och om igen.
Julmusiken kan jag stå ut med men DRA ÅT HELVETE julen jag vill inte veta av dig i år.
Det är varken vackert eller roligt!
Ska inte gnälla något mer om min ångest inför julen. Skulle dock kunna klara mig utan den. Högtider är onödigt överhuvudtaget. Jag är inte kristen, varför ska jag då fira något som egentligen är kristet?
Födelsedagar tycker jag är roligt att fira för då hyllar man en person som betyder mycket för en.
Midsommar är också en rolig högtid och nyår är väl okej.
Alla andra högtider kommer jag nog aldrig förstå mig på och tycka är roliga att fira.
Nej ska sluta gnälla överhuvudtaget och uppskatta det jag har istället.
Är omgiven av underbara vänner som jag älskar, underbara djur och familj.
Alla som ställer upp för mig och håller sina löften.
Jag är helt övertygad att ni vet vilka ni är som betyder mest för mig, kommer aldrig kunna ersätta er två med något eller någon annan.
Ni två kan lysa upp även den mörkaste dagen och få mig att skina som den sol jag är.
Kommer vara er för evigt tacksam och kunde jag skulle jag göra mer för er!
Nu orkar jag inte blogga mer, men dyker nog snart upp mer inlägg
27 November - Ingenting
Ingenting är som det en gång var!
Tack och lov att ingenting är som det var förut. Saknar vissa saker, kommer jag alltid göra. Är glad att jag kan kolla tillbaka på dessa saker och ett leende sprider sig på mina läppar. För i mörka stunder kommer dom alltid kunna muntra upp mig.
Sedan finns det saker som jag aldrig kommer vilja uppleva igen när jag kollar tillbaka på dessa. Kommer aldrig vilja ha tillbaka en del av dom människor som jag har förlorat, alla dom som har sårat mig och gjort mig illa på något vis.
Varför titta tillbaka och längta till något som aldrig hände när man kan få det att hända i framtiden med någon annan?
Sluta längta tillbaka till livet du hade då och börja lev nu istället.
Glöm inte göra något åt det som du kommer kolla tillbaka på om 10 år, så slipper du ångra dig då.
Jag är nöjd med det jag har idag, jag är nöjd med den jag är idag. Om 10 år kommer jag säkert ångra att jag inte vågade göra något, men jag kommer vara så stolt över allt jag vann genom att bara vara jag!
Så då kommer jag inte behöva ångra att jag inte gjorde den där otroligt fåniga saken egentligen, för jag vann något mer, något större.
Var på kyrkogården idag och hjälpte Lindas farmor att tända ljus på några gravar. Kollade upp i himlen och kunde inte låta bli att skicka en tanke till dig.
Saknar dig mycket och det gör ont att du inte finns längre.
.R.I.P. Gozita saknar dig! Du var min bästa vän!
Saknaden av ett jobb håller på att göra mig dum i huvudet, vet inte riktigt vart jag ska ta vägen för nu blir jag snart galen om jag inte får ett jobb. Min mail har blivit spärrad också, utan någon anledning alls och det gör mig något fruktansvärt förbannad. Kommer säkert missa ett jätte bra jobb erbjudande bara för att jag inte har min mail. F*N ta dig Windows Live!
23 November - Trött
Något speciellt <3
22 November - aj
Du finns i varje tanke, varje andetag
Varje gång jag rör mig känner jag smärtan
Jag önskar att utgången kunde vara en annan
För mig är du vacker, för mig är du bäst.
Många vackra år har du gett mig
Jag hoppas jag lyckades ge dig lika många vackra år.
Du var så stor när jag såg dig i boxen när vi skulle hämta dig. Jag var van med lilla Trollis. Jag hade aldrig sett en häst som liknade dig, du var verkligen någon speciell. Jag var så nervös att vi aldrig skulle kunna fixa dig, du stod i boxen och kollade på oss med skeptiska ögon.
Jag kände din rädsla som en pil i hjärtat.
När vi lastade ur dig hemma var du större än jag kunde minnas. Jag var så liten då och du så stor.
Första gången jag skulle rida dig var helt underbar. Jag hade aldrig ridit en så fin häst förut. Du var som förbytt när jag satt på din rygg, inga spår av den rädsla som fanns när jag gjorde dig i ordning för att rida. Stel och svår riden är väl sanningen, för mig var du mer än så.
Inga spår finns kvar av den rädda och sköra hästen vi hämtade för 6 år sedan. Så många tårar jag har gråtit dom dagar som har gått fel.
Allt blod som har runnit för att du blivit skrämd.
All svett jag torkat ur min panna när jag gjort dig i ordning för en ridtur.
Alla tårar, allt blod och all svett lönade sig i slutet, du har blivit en sådan fin häst.
Förevigt kommer du finnas i mitt hjärta, du fixade mig, precis som jag fixade dig.
Du läkte och kunde bli en riktig häst igen.
Alla fina och underbara minnen jag har skapat tillsammans med dig.
Alla vackra år du gav mig, kommer jag alltid minnas.
Min bästa vän!